Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 233. Erik Johan Stagnelius (Silhuett. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nit genom ett slags ingifvelse, genom själens förmåga att med en blick öfverse
falt, som eljest endast smånigom kunna öppnas, så att hans aningsförmåga var
honom en ersättning för /liten. Han hade, framför många andra af Sveriges
skalder, den lyckan att icke nedtryckas af armodet; men deremot trycktes hans
för det sköna så känsliga själ så mycket djupare af medvetandet af sin egen
kroppsliga fulhet. Då hans »Wladimir den store» först utkom, räknade den
»nya skolan» dess författare till sitt parti, under det han likväl, såsom
embets-man, tjente under den »gamla skolans» då varande allvarligaste representant,
den for snillets och smakens franska former nitfulle Nils von Rosenstein.
Stag-nelius förvånade honom med att i svenska akademien täfla om och vinna ett
pris för sin »sång till qvinnorna i norden.» I detta skaldestycke röjer sig en
viss imitation af den svenska akademiska smaken, och denna har icke ditkommit
utan ett hemligt smålöje på djupet af skaldens sinne. Då han utgaf »Liljor i
Saron» och »Bacchanterna,» hade han utbildat sin skaldekonst till ett fullkomligt
oberoende af dagens tycken. Det var för honom icke ett behof att meddela sig
åt sin samtid, utan en stundom, besynnerligt nog, ganska tillfällig omständighet,
som gaf tillvarelse åt många hans yppersta stycken. Han skref dem utan
föregående öfverläggning, och sedan de vore skrifna, tänkte han föga på deras
förvarande och ordnande. Först efter hans död samlades de af fremmande händer.
Det synes som dessa utgjutelser, fulla af den varmaste känsla, de utsöktaste
bilder, de ädlaste tankar, för honom förnämligast voro medel att förskingra
medvetandet af kroppsliga lidanden. Det var endast i sådana stunder, då den
mörkare sidan af hans ande tog öfvervigten, som han kunde åberopa sig ett värde
såsom skald, och då gjorde han det utan den ringaste grann lagenhet, medan
deremot i de bättre stunderna, just då han diktade eller njöt af ett konstverk,
känslan af hans ofullkomlighet såsom poet ryckte ur honom uttryck, som röjde ett
slags hemlig förtviflan eller åtminstone en sorg öfver sina brister. Han lefde,
utan buslig lycka, helst ensam med sina qval, och fanns en morgon, utan att
någon föregående serskild sjukdom hade gjort hans vänner uppmärksamma på
faran, död i sin säng. Efterverlden eger af hans personliga utseende endast
en skuggbild.
Biografiska Uppgifter. Erik Johan Stagnelius föddes I Gerdslösa den 14
Oktober 1793. Fadren, sedermera biskopen i Calmar Magnus Stagnelius; modren
Hedvig Christina Bergstedt. Student i Upsala 1812. Tog kansli-examen 1814.
Ingick i ecclesiastik-expeditionen 1813. Kopist 1819. Kanslist 1822. Ålled ogift i
Stockholm den 3 April 1823.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
