Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
sultat, som, då det kan få en ganska stor, allmänt analytisk, betydelse,
här anföres. Om en relativt ganska stark lösning af kiselsyra [erhållen
t. ex. af vattenglas + saltsyra] efter tillsats af citronsyra (hvilken tillsats
sker, för att järnet icke sedan skall utfällas af ammoniak) behandlas med
ammoniak, utfälles som bekant den största delen af kiselsyran. Någon
dylik utfällning af kiselsyra äger däremot alls icke rum, om förut
järn- eller aluminiumsalt i lämplig mängd tillfogats. Magnesiamixtur,
som ju vid den direkta metoden för fosforsyrebestämning tillfogas,
förhåller sig i nämnda afseende till kiselsyrelösningar precis som ammoniak,
endast synes fällningen af kiselsyra, när järn icke finnes närvarande,
möjligen försiggå ännu raskare och fullständigare. Anledningen till
tomas-och wiborghsfosfatets olika förhållanden till citronsyra och citrathaltig
magnesiamixtur ligger sålunda uteslutande i närvaron eller frånvaron af
järnsalt, hvilket, där det i tillräcklig mängd finnes närvarande (ungefär
i lika mängd med kiselsyrehalten) hindrar kiselsyrans utfällande.
Hvarpå järnets verkan ytterst beror, därom vill jag icke söka lämna
någon fullständig utredning utan endast påpeka, att densamma osökt
påminner om citronsyrans liksom vinsyrans och andra flervärdiga organiska
ämnens förmåga att hålla järnsalter i lösning äfven i starkt alkaliska
vätskor. Möjligen kan järnsilikat, liksom järnet själft, ersätta hydroxyl
i ammoniumcitrat och bilda en komplex förening med detta.
Nu återstod blott att analysera de trenne wiborghsfosfaterna enligt
den direkta metoden, men efter förut skedd tillsats af järnklorid.
Järnsaltet kan naturligtvis tillsättas före utlösningen af fosforsyra eller ock
efter densamma. Båda förfaringssätten leda, som jag funnit, till samma
resultat. Dock har jag funnit det bekvämast tillfoga järnsaltet efteråt,
eller omedelbart innan utfällningen med citrathaltig magnesiamixtur
försiggår. Jag har vid mina försök användt 1 kbcm. 20-procentig järnklorid till
hvarje prof, d. v. s. omkring 0.1 gr. järn på 0.5 gr. substans. Det enda,
för öfrigt själfklara, försiktighetsmått, man har att iakttaga, är, att
järnlösningen droppas ner i botten af den bägare eller bägarekolf, hvari
utfällningen sker, icke på väggarna af kärlet, ty då kan lätt vid följande
tillsats af ammonialkalisk vätska utfällas något järnhydrat, som förorenar
fällningen. Resultaten af mina analyser å dessa tre wiborghsfosfat enligt
den direkta metoden efter järntillsats meddelas här:
Wiborghsfosfat I II III
^fosforsyra enligt molybdenmetoden......... 21.39 23.72 24.17
» » direkta järnmetoden ............ a 21.00 23.77 24.23
» » » » ............ b 21.05 23.60 24.23
» » » » ............ C 21.2 4 — —
Anmärkas bör, att vid a och b skedde tillsatsen af järnsalt såsom ofvan
beskrifvits, vid c skedde detsamma samtidigt med lösningen af fosfatet.
Samtliga fällningar enligt den direkta metoden innehöllo, som vanligt
vid denna metod, blott spår af kiselsyra. Den sålunda modifierade
direkta metoden ger alltså lika goda resultat, som vi äro vana erhålla vid
tomasfosfat eller vid andra fosfater. På grund häraf föreslår jag, att
följande ändring göres i förutnämnda Instruktion (s. 6): »Af den omför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
