Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
vifsta cj ens, då tankan uppstod,, hvilket prisämne vas utsatt för
året Diet skulle stå i Post och Inrike* Tidningarna, hvilka,
efter att ha gjort sin rund i socknen, stannadt i Prostgården.
En Augustiafton vandrade jag med mitt bekymmer åstad dit^
och begärde, under någon föreväpning, af Comministerti, att få
se hvad som kunde vara öfrigt af tidningarna för Såret — Han
drog fram en gammal bordslåda, der, bland ostkanter och bröd-»
bitar, en bundt mer och mindre fullständiga numror var in*
stucken, lyckligtvis bland dem den jag sökte. På vägen hem
-erfor jag först hvad det ville säga att gå hafvande med. ett
vittert foster. Tidningsbladet blef mig ordentligen tungt i fickan.
Mina tankar voro aüa liksom på flygt Mig tycktes jag sökte
dem, medan fötterna, under en sent på qvällen fortsatt vandring,
stötte mot. stock och sten. Jag kunde ej sofva. Följande dagen
slog jag upp och’läste, under ångest och suckan, i Dalins Sven-»
ska Hfetoria,. som (defèct) fanns i huset, hvad som rörde min
hjelte. Det var alla mina källor. Jag vet mig alldrig ha läst
någonting så bårdsmält, och likväl skulle deraf utdragas den
al|dra finaste saften af en-doftande vältalighet Det var ett ar«
bete ! Lycka att den gamla Riksföreståndaren ej känt det ännu
i sin graf! Sedan man någorlunda kommit till rättained ämnet,
var en ej ringa svårighet att få det på papperet Min far var
en sti$qg hushållare med sådant Jag måste bekänna, att jag
hemligea och olofligen tillgrep hvad jag behöfde. <— Jag gömde
mitt rof i ett gammalt tomt väggurs fodral; dit också Sten
Stures äreminne, allt som det skrefs, ark efter ark,
nedsteg.-Ajtt bibBhå]tø hemligheten var ej lätt i ett hus, der alla voro
vane att veta om hvarandras göromål. Likväl, lyckades det mig«
uten förtrogen, och en vacker afton sänkte jag med
darrande hand och klappande hjerta mitt arbete, renskrifvet och.
bäftadt, omslaget och försegladt, för sista > gången i den
dunkla gömman, hvarur det med nästa morgonrodnad skullen
afgå per posto till Parnassens höjder..— Det kunde hemma
ej in skrifvas Postboken utan att :väcka uppmärksamhet’
Jag bjeirçägtigade mig derföre, sedan postgumman om qvällen
bortgått, hemligen nyckeln till postväskan, rodde ensain tidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
