- Project Runeberg -  Svensk Læsebog, indeholdende Prøver paa svensk prosa og poesi, tilligemed en kortfattet svensk sproglære, ordbog og litterturhistorie /
13

(1843) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

följande morgpdé* qfcrèrf Kfcitø tf 11 düKb postgård och
fick sålunda mitt pakett inskrifvet och afsändt — Hösten
tillbragte jag hemma. I böljan af December månad slår mina
ögon en uppmaning i tidningarna till författaren af äreminnet
öfver Støl Stave den äldre, ibed valspråket: non citrium ardør
prova jubthtium &c. att gifva sig hos Svenska Akademiens
Secreterare tillkänna. Min syster frågädé migy hvarför jag blef
så röd i ansigtet af avisorna. Obekaèt mèddë Akademisk»
formerna visste jag knappt, om denua uppfcbanirig betydde godt
eller ondt Emellan bäfvan och hopp besvarade jag den.
Följande postdag underrättade mig ett bref från Herr
Landshöfdingen Rosenstein, i uttryck, hvilkas uppriktighet och värma
hela hans uppförande emot mig Sedermera besannade, ätt Svenska
Akademien tilldelat mig sitt stora pris. Jag störtade med det
öppna brefvet i ha»d. in i mina föräldrars rum. Deras
öfverraskning var stor och i böljan stum. Mm goda mor slöt mig
till sitt hjerta, mina syskon omfamnade mig. Alla husets
vänner jubilerade. Om mkt åldriga vän och välgörare
berättade man migv att han vid emftttägaade af underrättelsen tidigt
en morgon gedast gick in till sina bröder (gamfa ogifta
Officerare, såsom han sjelf), satte en stol på bordet, sig sjelf på
stolen* och med hög röst förkunnade min ära. Min far minns
jag alldrig ha smeka* mig. Vårt förhållande till hoàem, ehuru
kärleksfullt, var dock alltför geüomträngdt af den djupaste
vördnad för att vara förtroligt Denna dag, då vi en gång
tillfälligtvis möttes, sträckte ban ut sin hand och tryckte den emot
mitt bröst Af alla kärleksbetydelser, liksom alla belöningar,
har ingen så rört mig. Och än i dag kan jag ej tänka derpå
utan tårar.

Geijer♦

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:52:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlasebog/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free