Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Till detta parti höra, som man säger oss, på flera ställen
Furstarna sjelfVa, och vi böra hoppas, att de snart öfver allt skola
höra dit; ty de gynnade klassernas anspråk känna snart inga
gränser; de tro sig vara allt, derföre att de på ögonblicket äro
öfverst. När hafvet är upprordt, då spelar skummet på dess
yta, och skeppet gir fram ibland idel fragga; men det är dock
egentligen icke fraggan, utan det är de djupa vågorna, som
uppbära den flytande byggnaden och sjelfva rodret en
stödjepunkt. Korteligen, de moderatas parti måste slutligen segra: all
verklig politik är i tidens närvarande skick en förmedlande, den
är en förlikningsdomstol mellan det nya och gamla: Försoning,
med ett ord, är icke blott Religionens, utan äfven Statslärans
hemlighet. —
Men vi’ som bo i yttersta Norden, vi som ha bergen till
mur och hafvet till fästningsgraf omkring oss, vi som stå på
Europas parterr och se tryggade ner på det stora Sorgespelet i
Söder, hvad rör oss tidens stridigheter, som ej hunnit hit ? hvad
behöfva vi en försoning, der ännu ingen tvist yppat sig? Så
frågar tilläfventyrs den halfvakna håglösheten, eller den sjelfkära
fåkunbigheten. Men huru aflägsna vi äro, utgöia vi dock en
del af det stora Statsförbund, som omfattar den bildade verlden,
vi äro ett kapell, bygdt på skogen under den allmänna
Europeiskamoderkyrkan. Det gifves, som verlden nu är, ingen
bildad Ståt, som är fullt enstaka, hvarje skakning i medelpunkten
kännes, ehuru tilläfventyrs som en lättare dallring, äfven i de
yttersta delarna. Det är dessutom egentligen mindre en yttre
än inre brytning, som skakar Europa, det är en andelig
jordbäfning, som går genom våra dagars historia. Som en
underjordisk eld lefver orons ande inunder oss: under hafven, under
bergen har han sin lönliga gång, och hvar han bryter ut,
känner ingen. Men äro vi äfven, som jag säkert hoppas, tryggade
mot ett utbrott inom oss, hvem försäkrar oss om yttre våld?
De grundsatser, som för närvarande gjort sig gällande i Europa,
tyckas ej vara obenägna att méd svärdet underhjelpa den
sen-fardiga öfvertygelsen. Liksom all ung makt räkna de icke just
förd rags amheteri bland sina dygder. De ockra med ögonblicket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
