Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Commentarier öfver månskenet i Haga park*
En September-Afton.
Ligger ej Haga i månskenet lik en ljuft slumrande flicka?
Bergen äro hennes nattduksbord, Brunnsviken toi lettspegeln,
Kräftriket köket. Hur mildt hon slumrar? Hennes krona hänger
deruppe i skyn, den gula af höstlöf sirade shawlen ligger utslagen
vid hennes fötter. Stundom öppnar hon ögonlocken, och ur
ögonen framglittrar ett underbart månsken. Bäfvande röra sig
vågorna, likasom rädda att hviska i hennes öron något ljud, som
skulle störa den söta slumren. Luftig och lätt trippar vinden
kring hennes läger, och kysser emellanåt ögon, händer och barm.
Hvilken jubelstund! Hvilken afton! Hvilken lampett i
naturens stora sal! Hvilken gudakyss på hennes barm! Vågar
jag andas? Vågar jag sucka? Dock jag kan icke gråta, icke
le, icke sucka, ty det är öfver alla tårar, allt löje, allt
hänförande, som uttrycker sig i denna stund. Den som ej förstår
läsa i naturens bok, för honom äro alla andra böcker tillslutne.
De äro dock intet annat än commentarier till den stora
himmelska upplagan, som trycktes anno Mundi I. Hvad är
stjernorna på himmelen annat än bokstäfver i denna upplaga, månen
ett stort ord, som börjar capitlet om natten? Hvad är solen
annat äu ett gyllne ord, som ingen kan gå förbi, och som
bränner i allas ögon och hjertan.
Se, boken ligger framför oss. Deruppe fläkta silfverbladen.
Hvilket skönt alphabet? Hvilka blinkande, blixtrande bokstäfver!
Välan, jag utsliter ett blad och gör deraf en commentarie öfver
Månen.
Månen är nattens blanka ansigte. Månen är hanrej,
derföre är han blek och har fått horn; månen liknar djefvulen,
ty liksom denne i helvetet, uppväcker månen ebb och flod på
jorden. Månen’är en förtvinad Sultan, som uppstiger i sitt
Harem, spatserar i himmelsparkerna, ser på tärnorna, kysser
en och annan, kastar sig i molnens dunbäddar, gäspar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
