Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
hvit, sväfvande dufva öfver dig? Hör du någon röst, som
signar dig? Lyssnar du på Englarnes barpor? Du vinkar med
handen. En tår faller från din kind. Jag förstår den. Du
betraktar templet och de stora ljuskronorna, som hänga deruppe,
du hör örgorna spela i dömen, och du tänker: ännu är min
själ obefläckad som vattnets spegel, bibehåll mig, o himmel, i
en oskymtad renhet! Herrlig var du i din jordiska glans, nu
står du der i din himmelska, bedjande och stum. Solens fackla
är släckt, afloiiklockan höres ur fjerran, ödmjukt böjer du ditt
hufvud, blickar än en gång mot skyn, uppstiger och kastar den
blaa, fladdrande slöjan omkring dig.
Min syn är försvunnen. Sitter jag ännu qvar på dig, o
klippa? himmel! hvi kan jag icke med en mejsel forma dig,
du hårda massa, till en afbild af hvad jag sett? Hänryckt ville
jag famna om dig, tills jag kunde göra dig lefvande. — Det
är natt för mitt öga. Ingen stjerna lyser mig mer. Väck mig
icke, vind, i min dröm! Tystnen, flägtande löf! Viljen I med
qvinliga, af afvund gröngula tungor smäda, hvad I. sett? Sköna
flicka, farväl! Du tog mitt allt. Jag har icke mer något lif.
Är jag vaken? Nej, det var*blott en dröm. Hur himmelskt
att så drömma! Hvad är det som glimmar der borta i skuggan
midt öfver sjön? Det är hon, det är hon! Himmel och
afgrund, det är hon! Vind, för mig i blinken till henne! Våg,
kasta mig på dina armar ned till hennes fötter! Gud! hon
försvann. Evigt tjusande flicka! Jag bar sett dig, och jag har sett
nog. Du är försvunnen, och med dig slocknade solen,
stjernorna miste sitt sken, blommorna vissnade, lofven föllo af
träden, allt blef liflöst och dödt. Dock, hvad hör jag? Hvilka
toner är det väl, som framdansa öfver vågen ? Det är böljornas
sånger, hvilka de diktat, när de buro dig i sitt sköte. Det är
din brudsång, som utbreder sig öfver vattnet. Brunnsviken
liknar ett glindrande fortepiano. Hvarje våg är en tangent. .
Hvilken klang! Hvilken musik! Tyst, jag vill höra.
Dahlgren*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
