Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Höga, stora salar, fulla af gammelmodiga möblar, omslöto
snart de unga, lefnadsfriska tärnorna. Ärevördiga skilderier
nedblickade från väggarna betydelsefullt 1 slottet voro också
flickorna mycket tystare än de varit ute pl ängen. Emma i
synnerhet såg med en viss bäfvan omkring sig, och önskade
sig vara i den fria naturen igen. Emellertid fästade flera af
porträtterna hennes synnerliga uppmärksamhet, och hon sade,
skämtande, till sina leksystrar, att hon bland dessa
hedersgubbar tänkte välja sig en fästman. Det dröjde dock länge och
väl: hon fann icke någon fästman, som rätt behagade henne.
Slutligen i ett af de mindre rummen stannade hon framför en
bild af fältherren Johan Banér: betraktar honom nästan med
förtjusning och synes just färdig att gifva honom sitt «ja!» —
då en af de andra flickorna uppslog dörren till en stor, dyster
sal och ropade: «Emma! här har du din fästman!» Emma
lopp till dörren, men uppgaf i samma ögonblick ett anskri af fasa.
Der hängde på motsatta väggen en kolossal bild. Mannen
var svartklädd: en guldkedja hvilade öfver hans hals, och ett
diamantkors smyckade bröstet. En torr och lång hand omslöt
hårdt det ofantliga svärdsfästet. Hans hår var rödt och
uppstående; ögonen sågo ut som halfslocknade eldkol; skägget var
rödare än håret, och i dess yttersta lockar sutto klimpar af
stel-nadt blod.
Emma skyndar undan, men de glada systrarna, som af
hennes rädsla fingo lust åt sin länge qväfda munterhet, fattade
henne i armen, körde henne in i salen, ropande: «Der har du
din fästman, Emma!» och så stängde de dörren till. Ett matt
jemmerrop hördes der inifrån: och derefter ett starkt dån.
Förskräckta öppna flickorna åter dörren: den stora taflan har
nedfallit från väggen: ett moln af dam uppstiger mot gipstaket:
och Emma ligger död under den stora taflan.
Det blef en rolig söndagsaflon.
Therena insjuknade samma afton i hetsig feber och afled
på tredje dagen.
Wicander*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
