Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’204
Puls i ådrorna utaf naturen,
Växt i plantorna, och lif i djuren,
Gudalåga, hvem har tändt dig an?
Jo, Allfader, ännu känd af ingen,
Ville en gång spegla sig i tingen,
Och hans spegel brann.
Ingen harpa stämmes till din ära.
Tiden ler åt«Zendas höga lara,
Vestas altar flammar icke mer.
Men ett väldigt tempel än dig hyser,
Och ditt öfvergifna altar lyser
Ifrån solen ner.
Öfver allt är du, lik himlaanden,
Utan föda lefver du i granden,
Verldar äter du, och hungrar än.
Fåfängt forskarn vill ditt väsen fråga:
Han förklarar ej din gudalåga,
Men han värms af den.
Säg oss, säg oss, är du ej densamma,
Känd som snillets eller solens flamma,
Uti skaldens dikt, i vårens prakt?
När vulkanen eller hjelten ryter,
Är det icke samma eld, som bryter
Ut med samma makt?
Blickar månen på den öde borgen
Ner i natten, o så blickar sorgen
Ner på grafven af en ungdoms vän.
Bådas qvällen utaf Frejas stjerna,
O, så blickar mången Nordens tärna
I sin brudstol än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
