Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’205
Himlalåga, när den trötte anden
En gång flyger till de blåa landen,
Der han kanske bott för längesen;
Härbergera du den vilsna gästen
Och gör honom, som du gör asbesten,
Mera skön och ren.
Vegner♦
Floden.
Vid flodens källa sitter jag, och stilla
Betraktar himlabarnet, nyfödt der.
I fjällens vagga hvilar än den lilla,
Och diar målnet, som dess moder är.
Men se, i skogen växer gudasonen,
Och drömmar redan om bedrifters larm.
Han gungar solen, och han gungar månen,
Med evig längtan i sin unga barm.
Men icke trifs han under furens grenar,
Ej mellan bergens trånga väggar mer.
Hur yr han jagar efter dalens stenar!
Hur vild han hoppar ifrån klippan ner!
Kom ned! kom ned! Så till hvar bäck han talar,
Här bränner solen, dricker sanden er!
I bröder, kommer! Genom fält och dalar
Jag för er alla till vårt ursprung ner.
Och regnets söner höra det och följa
Med sorl den unge äfventyrarn åt.
Likt kungars hjertan sväller högt bans boija,
Och skog och klippa störta i hans stråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
