Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’221
Hur himmelsblått två ögon lyste,
Hur rosenrödt två läppar myste,
Hur barmens svanor summo på
Sin insjö, likaledes två,
De måste blunda eller springa:
De voro vigde vid sin klinga.
Ung Axel sadlar gångarn gladt
Och rider genom skog och natt
Så kom han hän längs Ukräns gränser,
Då plötsligt det i skogen glänser
Af spjut och sablar rundtomkring.
På en gång knapps den blanka ring
Ihop. "Du för ett bref från Bender,
Stig af, gif det i mina händer,
Gif, eller dö!" — Ett svärdsslag var
Hans tydliga, hans svenska svar,
Och talarn, plötsligt ödmjuk vorden,
sig bugar i sitt blod till jorden.
Med ryggen stödd emot en ek,
Den kämpe leker nu sin lek.
Hvartut det tunga slagsvärd susar,
Der böjs ett knä, och blodet frusar,
Och ärligt löste han sin ed.
Ej en mot sju — det vore ringa —
Men en mot tjugu flög hans klinga.
Han stridde, som Rolf Krake stred.
Der var ej mera hopp i nöden,
Han stred för sällskap blott i döden,
Och månget sår med purpurmund
Ren hviskar om hans sista stund,
Och blodet kring hans hjerta somnar,
Och handen, grodd vid fästet, domnar;
Det svartnar för hans öga. Matt
Han sjunker i den långa natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
