Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’222
Halloh! det skallar genom skogen,
Och falken dristig, hunden trogen
Förfölja rofvet. 1 galopp
En jägarskara svänger opp.
Främst på en tigerfläckig fåle,
Med riddrägt grön, med rosenkind,
Framsusar som en hvirfvelvind
En sköldmö, skön som dagens stråle.
Förfärad jägarhopen flyr,
Men gångarn for de döda skyr,
Och med ett språng står hon på jorden.
Der låg han, som uti en däld
En ek utöfver småskog fälld,
När stormen rasat ifrån Norden.
Hur skön han låg uti sitt blod!
Och lutad öfver honom stod
Maria, liksom förr Diana
Nedstigen från sin himmelsbana,
På Latmos, långt från jagtens dån,
Stod öfver sin Endymion.
Den slumrarn, som förtjuste henne,
han var ej skönare än denne.
En gnista lif ännu förspörjs
Uti hans barm, fast sönderskjuten,
Och på en bår af qvistar knuten,
Som i ett ögonblick besöijs,
Den bleknade de varsamt bära
Till hennes boning, som var nära.
Hön satt bredvid hans hufvudgärd,
Af ömkan och af sorg betagen,
Och faste på de bleka dragen
En blick, ett kungarike värd.
Hon satt liksom i Greklands lurtder
(Den sköna verld, som nu går under)
En yppig ros, som växer vild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
