Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’223
Bredvid en fallen Herkulsbild.
Till slut han vaknar ur sin dvala,
Och ser sig om, och böljar tala.
Men ack! hans öga, förr så mildt,
Nu var det stirrande • och vildt.
"Hvar är jag? hvad vill du mig, flicka?
På mig får ej en qvinna blicka.
Jag hörer till kung CarL Din tår
Får icke falla i mitt sår.
Min fader bor i Vintergatan,
Han vredgas, han har hört min ed.
Hur skön är dock den frestarn led!
Hur lockande! Vik från mig, satan!
Hvar är mitt bälte? Hvar mitt bref?
Med egen hand kung Gari det skref.
Min faders svärd är godt, det biter
I synnerhet på Moscoviter.
Det var en glädje till att slå,
Jag önskar, kungen sett derpå.
Som mogna ax för lian strödde!
Mig tyckes nästan sjelf jag blödde.
Och brefvet jag till Stockholm för,
Min ära står i pant derför.
Upp! ögonblicken äro dyra."–
Så talar han i feberyra,
Och dödsblek sjunker stridens vän
På fredlig kudde ner igen.
Och lif och död de stridde båda
Om ynglingen, men lifvet vann;
Och faran småningom försvann,
Och Axel kunde nu beskåda
Med sansad blick, fast skum och matt,
Den engel vid hans sida satt.
Hon var ej som idyllens sköna,
Som gå och sucka i det gröna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
