Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Af rosor kransad sitter qvällen
1 purpurdräkt på vestra fjellen.
Ett återsken af glädjens land
Ser själens öga i dess brand.
Af stjernor glimma etherns zoner.
En här af saliga äoner
l nattens klara ljus hon ser
Ur dunkelt fjerran blicka ner.
Tyst knoppas blomstren, dalens stjernor.
Försvunna syskon, kyrkans tärnor,
I örtgestalter fängslade,
Tror Psyche mystiskt kring sig le.
En tår i liljans kalk hon gjuter,
Till sina läppar henne sluter
Och hviskar: uär vor moder ej
Med dottren än försonad, säg?
Hvad? Eller vredgas än den höga,
Der inför Gud, med hänryckt öga
Och solens krona om sitt hår,
På månens silfverklot hon står?
När höjs jag, frälsad, öfver tingen?
När skimrar jag i syskonringen ?
När famnar mig, i gyllne ro,
Han, mina tankars A och O?
Hvars kropp från åkrens guldhaf kallar,
Hvars blod i vinets drufvor svallar,
Hvars blickar, ömt välsignande,
Ur alla stjernor på mig se?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
