Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Hvar mossig häll, som hvila gifver
Åt vaiidrerskan, Hans altar blifver,
Hans tempel hvarje skuggrik lund,
Der tyst hon dväljs en middagsstund.
I alla verldar och naturer
1 stilla blommors signaturer,
1 nattens silfver, dageus gull,
Hans namn jag läser, vördnadsfull.
O bleka andevålnad, svara!
Skall han ej snart sig uppenbara?
Nar famnar mig, i gyllne ro,
Han, mina tankars A och O!"
En helsning klingar bortom tärnan.
Hon ser sig om, och Morgonstjernan,
Som går i Österlandet opp,
0 ljusets kärlek! för ditt hopp,
Den klippa, hvarest dygden hvilar,
Odödligt trygg för ödets pilar,
Det Lifsens Träd, hvars krona står
1 blomman af en evig vår,
Den Herde, som i gröna dalar
Ömt leder hjorden och hugsvalar,
Den Väldige, som nyckeln har
Till jord och himmel och Tenar,
För hennes blick Han saligt blänker.
Sin hjessa törnekrönt Han sänker,
Och korsets nattliga rnystér
På blodbestänkta skullror bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
