Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
Af purpurstrålande rubiner,
Af martersårens glans Han skiner.
] presterlig forsomngsskrud
Han blickar på sin fallna brud.
Och silfverstämman himmelskt ljuder:
uTill Lammets bröllop jag dig bjuder,
Till himlarna jag leder dig —
Kom, följ min dunkla rosenstig!"
Och blek af glädje själen känner,
Dtn Helige igen. Då bränner
Ett tusenårigt qval dess bröst,
Men svalkas snart af himmelsk tröst.
Till Hjeltens fot hon störtar neder,
Omarmar rörd hans knän och beder,
Hvad ej till stoftets öra hann,
Hvad harpans språk ej nämna kan.
Stagnelius.
Rosen i Verldsfnrstens park.
Se blomman! på smaragdegrunden
Hon blänker oskuldsfull ock skär.
En själ i stoftets kedjor bunden
Och Psyches morgondröm hon är.
Om solens rika tempelsalar,
Om glänsande Cherubers sång
Hon drömmer i materiens dalar,
1 tusenårig dvalas tvång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
