Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
Prinsessan Anna föres Ängslig inför Wladimir.
Dörrarna hastigt öppnas man såg; för den hvilande Dtoften
Trädde högtidligt in två vapenbärande Ryssar,
Mellan de två en bäfvande Mö — hvem målar den hulda?
Hvit som dess glänsande hals, dess liljefingrade händer,
Var den slöja hon bar; på den kyska, suckande barmen
Hängde ett gyldene kors; den lidande Gudomens tecken.
Fritt kring skuldrorna flöt det saffransfärgade håret,
Kinden var daggig af gråt, och mot himmelens eviga rymder
Bedjande såg hennes blåa, i tårar slocknande öga.
Men till jorden för Herrskaren ned sig krigarne böjde,
Stego så långsamt upp, och den ene begynte att tala:
MVärdes betrakta, o Nowgorods Drott! det byte vi bringa:
Se hvilken tjusande Mo! Så länge den strålande Solen
Himmelens guldvagn kört, ej en skönare flicka hon skådat.
Djupt i ett klosters dystra kapell vi funno den halda.
Knähöjd, tårad och stum, med kinderna bleke af fruktan,
Bland svartmantlade Nunnor hon låg i darrande böner,
Skön, som bland nattens moln den silfverhornade Månen:
Och vi beslöto straxt att föra det härliga fyndet,
Furste! till Dig, ty Herrskarens är det skönaste rofvet."
Teg: men från hufvud till fot, under känslor af bäfvande vällust,
Wladimir Flickan besåg: för Hjeltens lågande blickar
Mild som en Christen Venus hon stod och smälte i tåtar.
Redan af kärlekens eld brann Wladimirs trottsiga hjerta,
Ren af sin fånge besegrad han var: hur gerna kring Flickans
Blomstrande lif han lindat sin arm och med brinnande läppar
Kysst från dess ljufva anlete bort den skimrande daggen!
Dock han vågade ej, ty äfven i tårar och bojor
Öfvar skönheten ut sitt från himlen stammande välde.
Rörd, med förvekad röst, tog Nowgorods Furste till orda:
^Himmelska Flicka! hvi bäfvar du så? hvi tåras ditt öga?
Icke jag vill dig ondt. Du känner ej Wladimirs hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
