Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
Längtande ut; så kufvades vid midnatten omsider
Jemen, och männerna svängde med löje de lediga föttren.
Snart uttogo de då en stock lösskuren ur väggen,
Gömd för spejarens öga af halm, som pöste i sängen,
Denna togo de ut, och vi kröpo med glädje ur rummet.
Skyndsamt hunno vi smygande fram till ändan af staden,
Men der stannade tvärt den ena kamraten och sade:
Vänner, ej höfves det oss, att springa som harar till skogen,
Rädda och toma, men mig Synes bäst, alt vi borgarelåsen
Pröfva förut, och taga hvad nyttigast är för vår resa.
Sagdt; och den andra jakade straxt. Mig lysste att skuldlös
Vandra min väg; och jag tog af männerna hjerteligt afsked.
Tårögd skiljdes jag från dem, och gick lättfotad; men desse
Dröjde och vandrade af, att stjäla i närmaste gårdar.
Så, förståndige vänner, förlopp stadsfärden; en dylik
Gör jag ej sjelfmant mer, och fruktar ej heller att tvingas,
Ty fast jag noga beskrefs från prediksstolen, och alla
Mautes att taga mig fatt, och föra mig fångslig till staden,
Skyr dock en hf ar att plåga den åldrige Aron, och lyssnar
Hellre på grgan, då glad jag knäpper en polska om qvällen,
Än han min^ gråt vill’ skåda, och höra min jemmer och klagan.
Muneberg.
Zigenaren.
(Efter en tradition.)
Bland Zigenare, i Finland sedde,
Störst och käckast var den mörka Adolf.
Inga Tavastlänska moar födde
Bommar, starka nog att honom stänga.
Häckten genombröt ban, såsom skogsnår,
Männer slog han, liksom harfven kokor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
