Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
Och till värden, med en vink, begynte;
ttSkicka, granne, bud till fogden genast,
Att med folk och vapen han må komma
Och Zigenarkungen Adolf gripa»
Se, emellan nyckelben och nacke
Bär jag knifstyng, af hans maka hugget,
Nödgad sedan, för det kära lifvet,
Att dem följa genom ödemarken,
Hur jag lefvat trenne dygn i skogen,
På det fjerde kommit hit omsider.
Men i natt, då månan sjunkit, smygen
Till den lilla ladan, mellan bergen,
Der mot skogssjön Mätäkoski krökes,
Der är stället, der skall röfvarn finnas,
Hvilande i natt bredvid sin maka,
Der skall jag ock finnas käck till bistånd."
Sagdt, och värden åter: ttlngalunda,
Gamle granne, får du gå tillbaka;
Låt de friska styra, och blif hemma."
Honom svarte förarn Anton åter:
uOm jag ej dem mat och bränvin bringar,
Om ej jag, som lofvadt, återkommer,
Fåfängt skall man söka dem i ladan.
Låt mig gå, och du! bestyr hvad öfrigt" —
Så han sade, lastade sin påse,
Och, fast trött, begynte återfärden.
Men i samma stund satt röfvarn Adolf
1 den glesa ladan med sin maka.
På sitt späda barn, till barmen slutit,
Höll sin blick orörligt fästad qvinnan,
Mannen såg mot spången oupphörligt,
Längtande att der sin broder varsna.
Ej ett ord blef taladt, endast syrsan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
