Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Bannande sin dotler talte modren:
"Flicka, jag för tärleken dig varnat,
Och jag finner, att jag varnat fåfängt."
Dottren sade: uVar ej oblid, moder:
Stängde jag mig in, att undfly honom,
Flög han med hvart solgrand in i rummet
Gick jag åter ut oeh rymde undan,
Hörde jag hans suck i hvarje vindflägt;
Slöt jag båda ögon till och öron,
Sprang han skälmsk uti mitt eget hjerta."
Hur jag satt med pannan sänkt mot armen
Såg en munter sparf från fönsterkarmen:
Pickade på rutan lätt og sad":
ttGosse, hvarför söi^a der, var glad I
Med ett frö, som våren röjt på vallen,
Med en droppe regn, nr drifvan fallen,
Och en ton af kärlek från min brud,
Är jag rik och säll, som Gud!" —
Arma sparf! men har jag vingar, svara,
Att, som du, från jord till himmel fara?
Har, som du, jag för min kärlek ljud,
Och af allt det värsta — har jag brud?
På den lugna skogssjöns vatten
Satt jag hela sommarnatten,
Och för böljans tropp, ur båten,
Slängde tanklöst ut försåten,
Men en talltrast sjöng på stranden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
