Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
Att han kunnat mista anden;
Tills jag halft förtörnad sade",
Bättre om din näbb du lade
Under vingen, och till dagen
Sparde tonerna och slagen.
Men den djerfva hördes svara:
Gosse, låt ditt metspö vara I
Sig du opp kring land och vatten,
J&anske sjöng du sjelf om natten.
Och jag lyfte opp mitt öga,
Ljus var jorden, tjust det höga,
Och från himlen, stranden, vågen
Kom min flicka mig i hågen.
Och som fågeln spått i lunden,
Sjöng jag denna sång på stunden.
När om qvällen han i stugan inkom,
Bannade sin son den gamla modren:
uSon, du går hvar dag till dina snaror,
Och hvar dag du kommer tomhändt åter;
Vårdslös är du, eller oförståndig,
Efter andra få, och du blir utan."
Henne svarade den yra gossen:
tlHvad om än ej lyckan är den samma,
Då vi ej för samma fåglar gillra. —
Bortom mon der? vid det lilla torpet,
Vistas, gamla mor, en sällsynt fågel;
Under hösten har på den jag lurat,
Under vintern har jag nu den fångat,
Men till våren vill jag föra hem den.
Underlig är fågeln der; den äger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
