Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
fraser i akademiens torra genre, men sedan 1816 blef Sveriges
yppersta Psalmförfattare. Flera andra stycken af honom, t ex.
Dödens Engel (1830), D. 2i. Januari 1808 m. fl., visa också
en ursprunglig stor skaldenatur.
Mindre begåfvade naturer voro följande gränsväktare mellan
tvenne tidehvarf i den svenska poesien. Som goda öfversättare
från de Gamle utmärkte sig: G.v.Paykull (f. 1757, † 1826;
Saml. Skr., Ups., 1 B., 1814), öfversatte Anacreon, Sappho,
Bion och Moschus (1787); Boman (f. 1758, † 1803), öfvers.
Phædri fabler, Ovidii metamorphoser, Catos disticha och Heriodus
(Sthlm 1813); Regnér (1748, † 1819) och Adlerbeth (1751,
† 1818; Poet. Arb., 2 D., Sthlm 1802—03), som mästerligt
öfversatt Æneiden (Sthlm 1804), Bucolica och Georgica (Sthlm
1807), Horatius (1807, 14, 17), Ovidii Metamorphoser (Sthlm
1820). Dessas egna dikter äro deremot i gamla smaken och högst
obetydliga. — En Wieland i försämrad upplaga var Stjernstolpe
(1777, † 1831, ExpeditionsSecret, Vilterbetsstycken, 2 D.,
Sthlm 1827—29; Efterlemn. Skr., utg. af v. Beskow, Sthlm
1833), som bearbetade, utan djupare humor, stycken af
Wie-* land, Voltaire och Blumauer (Blumauers Æneid, 2 Uppl., Sthlm
1825; Oberon 1816; Popes Den bortröfvade hårlocken, Sthlm
1819, alla förträffligt öfversatta, samt Don Qvichotte, Sthlm
1818—19). Hans komik var dock mera fri och ogenerad än
den akademiska. — Grefve A. F. Skjöldebrand (1757, † 1835,
General) var en produktiv men föga utrustad poet. Torra och
prosaiska äro hans eposdikter: Odin, Gustaf Erikson, samt
Öfversättningar af Tasso och Byrons Childe Harold (Sthlm 1832);
bättre är dramen Herman von Unna. — Valerius (Cancelliråd;
Vitterhetsförsök, 1 H., Sthlm 1831; Visor, 2 H., Sthlm 1809—
11) förråder genom flera vackra stycken en verklig poetisk gåfva
och nyare anda, ehuru hans dryckesvisor i den
epigrammatiskt-pikanta arten gisslades af den nya skolan. I sina prisbelönta
lärodikter står ban i Akademiens sold, liksom äfven Choræus
(1774, † 1806, Theol. Adjunkt i Stockholm; Saml.
Skaldestycken, 2 Uppl., Örebro 1826) och A. C. af Kullberg (1771,
Biskop i Calmar 1830; Poet Försök, 2 H., Sthlm 1816).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
