Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Svenska ord belysta genom slaviska ock baltiska språken.
taga orden i fråga till behandling, dels därföre att en af de mest
kände etymologer, Fick (III 261), fortfarande lämnar frågan öppen,
dels därföre att en del af de slaviska formerna är för 6ss svenskar
af särskildt intresse, oafsedt frågan om hela ordgruppens första
örsprång. Att det slaviska verbet UZiti till formen sammanträffar
med det svenska (östnordiska) lœkia, som på germanskt område står
enstaka, våga vi visserligen icke förklara genom påverkan från
ryskan, då det gamla k hos slavenia säkert mycket tidigt här
öfver-gått till <T; utan det är väl framkalladt genom inverkan af fsv. subst.
lœkir. Men i fråga om det nyare svenska läkare, fsv. läktare, som
icke ens har motsvarighet i danskan, än mindre i något annat
germanskt språk, kan man icke utan skäl misstänka inverkan af det
ryska lekar (med eller utan förmedling af det finska lååkårif).
Det synes nämligen betänkligt att förklara kekiare såsom en
nybildning utgången från verbet lœkiay emedan det är högst
tvifvel-aktigt, om suffixet -art, som från början var endast ett den o
mitt at i vt suffix, i svenskan så tidigt kunde användas till de ver b
a-tiva bildningar1). Icke häller torde lœkiare tillfredsställande
förklaras såsom småningom framvuxet ur den äldre formen lœkir
därigenom att r behandlades som hörande till stammen, såsom t. ex. i
lœkiregœf redan i äldre Vestgötalagen. Ty detta fastväxande af ett
r, som egentligen är nominativändelse, kräfver själft sin förklaring,
och det kan sättas i fråga, om icke redan däri kan spåras
inflytande från andra sidan Östersjön, dit svenskar ofta färdades i
forntiden.
Lök m.9 fsv. löker lök, men äfven ört i allmänhet, isl. laukr,
ags. leác o. s. v. i öfriga germanska språk (i gotiskan är ordet dock ej
uppvisadt). Samma ord fins i alla slaviska språk med ib, som röjer
lån, fksl. luku o. s. v.
Ordets hemort är oviss (jfr Lottner Zschr. XI 174). De
fle-ste synas antaga, att ordet är germanskt, af det starka verbet lakan.
Men då Gr i mm förklarar namnet «ab aperiendo folia», så tänker
däremot Weigand på ordas Geschlossensein der Wurzel», Schade
åter på «die Lösbarkeit, Abschälbarkeit der Häutchen, aus denen
die Zwiebel besteht»; hos Fick III 260 finner man ordet utan
närmare förklaring stäldt zu luk biegen(?J. Emellertid påpekar Hehn
*) Vi använda termerna denominativ och deverbativ hällre än
sekundär och primär, som också brukats i samma mening (t. ex. af Os
t-hoff), emedan de kunna missförstås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
