Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Svenska ord belysta genom slaviska och baltiska språken.
Förhållandet blir inveckladt därigenom, att flere slaviska språk
äga ett annat ord i samma betydelse, som har b i stamslutet, men
för öfrigt är alldeles lika: fornryska stolbu, ry. stolb, hvitry. lillry.
stovby serb. stub (jfr lett. stulbs, lånadt från ryskan, men en annan
form än litau. stulpas, med hvilket det sammanblandas
hosBrtick-ner 185). Kanske får ock till samma stam föras fksl. stiuba stege,
trappa (Mikl. Lex. 884). Då germanskt p regelrätt motsvarar slav.
by kunde man frestas att tro, att vårt stolpe varit ett samgermanskt
ord, samma som urslav. stulbu, men slav. stulpu en biform
uppkommen genom germanskt inflytandef?).
Stork, fsv. storker, isl. storkr, d. stork; ags. store, mlågt. stork,
fht. storah, storh o. s. v. Ordet fins hos balterna, litau. stdrkus,
lett. starks, samt hos slaverna: fksl. strUku (stirku, sterkå väl
fornryska), bulg. stråk, ètràk, serb. strk, Strk, slov. èterk, samt med
af-vikande slutkonsonant ry. sterch.
Meningarne om ordets härkomst äro delade. Lott ner Zschr.
XI 174 lemnar frågan öppen; hos Miklosich namnes det icke
bland «Fremdwörter». Däremot förklaras det af Schade 875 f. för
germanskt och anses betyda «der starre, steife Vogel»: grundform
*sturka, liktydigt med starka (jfr Fick III 346). Men då Schade
stöder sin mening, att slaverna lånat ordet, därmed, att det hos
dem förekommer »einzeln neben den nationalen Benennungen», så
bör detta jämkas så, att ordet visserligen saknas hos vests la ver na,
men finnes af gammalt brukligt hos alla de öfriga folken. Vi anse
visserligen också för troligast, att ordet är germanskt (jfr också
Cihac 362, Schmidt Voc. II 31), men hålla det icke förafgjordt.
Det finnes en omständighet, som vi icke funnit påpekad hos
de språkforskare vi rådfrågat, men som bör omnämnas, emedan den
kan hafva betydelse för afgörandet af ordets hemland, nämligen den,
att det finnes två storkarter, hvit stork och svart stork. Den
senare är allmän i flere af de slaviska landen, men mindre vanlig i
vestra Europa. Då nu det ryska sterch endast säges om hvit stork,
men den svarta i ryskan har annat namn, kan den förmodan ligga
nära, att de slaviska folken lånat vårt ord från tyskarne såsom
namn just på den hvita storken till åtskillnad från den svarta.
Sårk lintyg, fsv. sœrker m., isl. serkr skjorta, pansarskjorta
(gen. pl. serkja); ags. serce, syrce f. pansarskjorta, tröja,
gammal-eng. serk, sark. — Mlat. sarica, sareea f. slags tröja, lifstycke,
sa-raca, sarca slags klädesplagg eller tyg. — Fksl. sraka f., sraky f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
