Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skog, du dystra, drag dig samman
Att en fot ditt djup ej liinner.
Dölj den arma i din gömma,
Mig, förutan hopp den enda!
Uti lifvet, än i döden
Gafs hvar varelse att hoppas;
Blott den arma Tnoni dottren
Gafs ej ens att hoppas döden“.
Men från vestern kommo skaror af folk öfver
hafvet, de härjade med eld och svärd, förstörie gu-
darnes altaren och lunder; och som en man stodo
Suomis ynglingar opp och i spetsen för dem stod
Kalmatars älskling. Men mäktigt frambrusade främ-
lingames flod emot Suomis skaror, och längre och
längre trängde främlingarne fram, och Suomis yng-
lingar störtade som tallar för yxan, ty deras gudars
makt var krossad och Den Starke stred för främ-
lingarne.
Kalmatars yngling stod ännu ensam bland en
fallen skara, men nn flög en pil, bevingad, i yng-
lingens hjerta. Han föll, svärdens klang tystnade,
stridsfältet lemnades. Men vid den fallnes sida stod
Kalmatar; dödens flicka kunde icke lifva den fallne.
Se, då stod der en hög gestalt i natten. Högt
bar han sitt kraftfulla hulvud, från hvilket i rika
vågor nedföll de hvita lockarnes flod. Sakta sväf-
vade mantelns rika veck för den nattliga vinden,
alfvar thronade på den höga pannan, men mild,
ehuru allvarsam, syntes den skönt formade munnen
öfver det rika skägget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
