Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fram gick Kalmatar emot den höge och sade:
„Fader, se ynglingen, Suomis stolthet! Skall Tuoni
få äga honom, skall han föras till det öde Manala.
Skola maskarne föröda denna kropp, den skaparn
gjort så fast som berget, så skön som dagens sken’?’4
„Jungfrn“ sade den höge, „du är en Manala
dotter!“
„Fader“ svarade jungfrun ödmjukt sänkande sitt
hufvud, „mitt hem var i Manala, men din sång gaf
mig i kärleken ett skönare hem. En gång förr har
du återgett honom lifvet med din sång, den alltför-
mående; Fader foga ord vid ord, låt ej Suomis yng-
ling föras till mörka Manala“.
Den gamles blick höjdes då han sade: „Tuoni
jungfru, äfven min makt viker för den starkare. Den
gamle går bort. Sök honom som är starkare än sån-
gen, ty han är kärleken; starkare än den som vet
ord, ty han är ordet“.
Den gamle gick, och i natt och sorg stadnade
Kalmatar, ty hon visste icke hvar hon skulle söka
honom som kunde hjelpa.
Men ur fjerran hördes en sagta sång, en bön
till den högste i himlen. En stjerna blickade klar
från fästet och Kalmatar nedsjönk på knä, men hon
bad icke, ty hon kände ej bönens ord.
Och i det hon knäböjde, då kom han den Mäk-
tige for livilken den gamle måste vika.
I bäfvande glädje fattade jungfrun en fåll af hans
skimrande hvita klädnad och böjde ned sitt hufvud.
Och himmelskt leende utsträckte han sin hand, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
