Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saliks öga sköt en blixt i natten. „Abbas! dock
på dig vill jag icke vredgas“.
Nu lutade sig äfven Salik till marken. Dessa
hästar äro många, det är visserligen Schachens ut-
skickade, som förfölja oss. Vi få ej blottställa Alhejdi“.
Han hvisslade, i ett ögonblick suto männen till
häst. „Till öknen, tyst försigtigt som den lu-
rande tigern, men snabbt som vingade fogeln“.
Ett susande for genom bergen, snabba skuggor
skiftade öfver marken, — var det lätta moln, som skug-
gande flögo öfver fältet? var det en sakta nattvind
som fläktade? Men fästet är klart som en dunkelblå
azur, intet blad röres på de trän, som omgifva käl-
lan, der Alhejdi hvilat; och nu äro skuggorna för-
svunna och allt är stilla och tyst och dunkelt kring
lilla källan.
Men längre skrider natten, och den späda blom-
man, van blott vid lek och ljuf hvila efter leken,
domnar och bleknar. Alhejdi vill icke, att Salik
skall varsna hennes trötthet, hon håller sig ännu
uppe, men hon vacklar. Snabb som blixten är Sa-
lik af hästen. „Flygen, söken om det är möjligt
finna en källa. Vi rasta, om än tusenden förföljde
oss. Alhejdi, den minsta fläkt af blekhet på din
kind, det minsta dunkel i ditt strålande öga sårar
mitt hjerta värre, än någon af Scliachens dolkar kan
göra det“.
En källa var funnen i nejden. Salik bar Al-
hejdi dit på sina armar och, knäböjande invid henne,
uppfriskade han henue med det svala vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
