Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aina hörde rosens ord: „Unga flicka, ros i
knopp. Som du längtade rosen att ge dag åt sitt
inres fägring och doft, och hon vecklade mer och
mer ut sina blad, och hennes doft blef allt mera rik.
Och solen skymdes af moln, men rosen sörjde ej,
ty hon egde sin doft, och stormen brusade ikring
henne och skakade hennes blad, men hon härjades
icke deraf, ty hon var frisk i sitt inre; och fjäriln
gäckade hennes kärlek, men ännu lefde i hennes inre
det lif som utvecklade doft och fägring.
Men kom så en mask, den kröp allt närmare
och sade: Du egenkära, du fåfänga! Blott for att
söka verldens pris utbreder du doft och fägring, dem
du borde qväfva eller åtminstone gömma djupt i din
knopp. Tukta din fåfänga, af kläd dig dessa onö-
diga blad. Och vid hennes hjerta satte sig masken
och gnagade djupt“.
En vind blåste opp; den var ej stark, den ska-
kade sakta på rosenbusken, men rosens alla blad
föllo och ett fröhus omgifvet af taggar stod qvar.
„Arma ros, jag vill samla dina blad, kanske
de ännu ega qvar litet doft“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
