Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon på sin fina näsa och förde så vackert sina fina
hvita händer, och gick en annan väg.
Lilla Sabina sade ingenting, utan plockade tyst
några grenar, som hon kastade på det våta, skörtade
smått upp sin klädning, och trippade nätt öfver dem
på sina små fötter till fogeln, som befriad sjöng en
glad drill och flög bort. Straxt var Sabina igen hos
sin syster och prinsen, hvilka ingendera syntes ha
märkt hvad hon gjort, och prinsen var öfvermåttan
artig mot fröken, och så var den spatserfärden slut.
Nu var det fröken Melicertas tur, och länge satt
hon för spegeln, och grann var hon, och hennes
blonda hår var så högt friseradt, som den största
blårtott på gamla Gretas spinnrock, och de blå blom-
morna klädde henne så väl.
Nu var prinsen redan nere i trädgården, när
fröken Melicerta och Sabina kommo, och åter hel-
sade prinsen så artigt och förde fröken omkring,
och Sabina gick efter. Men så föreslog prinsen, att
de skulle spatsera utåt parken, och allt längre gingo
de, och fröken Melicerta var så glad, och tänkte:
„se så, mig vill han visst ha, efter han går så långt“.
Litet rädd såg hon visst på de tjocka molnen, som
skockade sig, men hon tänkte: ..lappri på hvita si-
miléklädningen och blå blommorna, nog får jag bättre
när jag blir prinsessa“.
Sabina gick vänligt fram och sade: „monne vi
ej borde vända om, vi få visst regn“; men i det-
samma började det redan regna så starkt, att prin-
sen bjöd fruntimmerna stiga in i en liten jagtkoja i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
