Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogen, tills ovädret skulle gå förbi. Men ovädret
gick ej förbi, utan det hällregnade, ock åskan gick
allt värre, och fröken Melicerta var så fin ock skrek
och gömde hufvudet i sina vackra händer för hvar
skräll, och gret och låg matt på tältsängen med hän-
derna lagda på vackraste sätt.
Men nu blef det middagstid; prinsen visste, att
det fanns thé uti ett skåp och Sabina fäste nätt sin
näsduk framför sig, tände upp eld, kokte thé ock
bjöd ikring med skorpor ur skåpet. Och fröken
Melicerta åt rätt raskt, fast hon var så rädd att hon
ej skulle få ned en bit. Men så klarnade vädret,
och alla gingo nu kem, och så var den promenaden
slut.
„Hvad jag måste skämmas för den Sabina i
dag“, sade fröken Melicerta vid hemkomsten; ..ja,
prinsen skulle bestämt friat till mig, men när han
såg kuru Sabina var som en kökspiga och ändå kal-
lade mig syster, så ville han väl ej ha en köksa till
svägerska“.
,.Ja, jag tar bestämt icke Sabina med mig“,
sade fröken Melladora; men, sådan harm, hon träf-
fade alls icke prinsen.
Fyra långa dagar hade nu fröken Rosimunda
nödgats vänta, att det skulle bli hennes tur; hon
som var den yngsta och vackraste af fröknarna. Nu
fick hon änteligen gå. Och hon hade sytt så många
garneringar och grannlåter på hvita similéklädningen,
att man knappt kunde känna igen den. Hon gick
så nätt och fint och trippade i sina små trånga skor;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
