Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefva deraf. Mina ögon voro svaga och stodo ej ut
med det för ögonen ansträngande arbetet att sy
slätsöm, som fordrar en så oupphörlig flit om man
skall^ förtjena något dermed. Med min fransyska
och min schattersöm stod ännu mindre att förtjena
något. Icke heller hade jag rätt krafter att tjena
som piga, ehuru jag nu, i denna egenskap, var hos
min förmyndare. Jag var oförnöjsam och fann mig
icke i mitt öde och klagade i min själ, och när jag
fick en friare så gifte jag mig, fast jag visst inte
tyckte om honom. Men jag hade lärt mig att man
nödvändigt borde bli gift.
Min man var glasmästare i en af våra minsta
städer. Så länge mina 800 riksdaler räckte, för
h vilkas skull han. ock hade tagit mig, så stodo vi
oss bra nog. Min man var ej så svartsjuk om handt-
verket som far, och snart kunde jag det rätt bra.
Jag skötte nu glasmästeriet och ibland satte min
man äfven in någon ruta: men småningom öfverlem-
nade han sig åt sin lust för starka drycker och
bredde ej mer kitt på en enda ruta. Jag var då
så mycket flitigare och nog hade allt ändå gått, blott
han ej så ofta skulle slagit sönder rutor, när han
kom hem och var oredig i hufvudet. Detta var
mycket svårt. Jag var ej heller så undergifven i
mitt sinne som jag bordt vara, jag gret ofta i tyst-
het, och då såg han att mina ögon voro röda och
blef än mera uppretad.
Mitt arf var längesen slut, barnen började vexa
opp och deras behofver vexte äfven. Min man låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
