Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mot öster!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de rota i andras affärer och som aldrig lämnar dem ett
ögonblick ledigt att söka reda på och taga vara på sig själfva.
Man längtar ut till öknens stillhet, till den stora ensamheten,
där man utan att störas af profana intryck, fritt kan begrunda
lifvet och lära känna sig själf, — och det kan vara en
»connaissance à faire».
Men tro icke därför att pilgrimen är den förste i alla
de trakter han genomvandrar. Ty har han lyckan med sig
— och det hade den pilgrim, hvars öden skildras i denna bok —
så kan det hända att han uppdagar spåren af en sedan
årtusenden försvunnen kultur och af stammar, hvilkas öden varit
oss okända och som sopats bort likt en ökendimma ifrån jorden.
Tro icke heller att all den rika lön man skördar, samlas under
en berusande dans på rosor. Nej vandraren måste
tillryggalägga många tunga och trötta fjät innan han hinner sina
aningars mål och ofta nog har han det ganska ödsligt och
dystert i sitt rökiga tält, då han hvilar vid glöden efter dagens
mödor.
Med denna lilla bok har jag särskildt velat vända mig
till de gossar och ynglingar hvilka om några årtionden på
breda, ärliga skuldror skola bära vårt lands öden framåt ett
stort steg mot ära och anseende. Och då jag nu har er
ansikte mot ansikte, så vill jag påminna er om att det arf
som sålunda väntar er är stort och härligt och att det beror på
er själfva och er egen arbetsamhet om ni en gång skola bli
värdiga den hedern att kallas svenske män. »I gränderna gro
inga lagrar», — i ljus och frihet måste den planta vårdas och
växa, som en gång på egen grund skall resa sig stark och
stolt. Jag inbjuder er nu att deltaga i mina äfventyr och lofvar
att icke trötta er med siffror och krångliga namn. Vi skola
tillsammans följa Tarims grumliga böljor till deras fjärran graf
i öknen, vi skola på kameler vagga genom Gobi-öknen och
söka efter vatten. Vi skola på trötta hästar, söka oss fram
öfver Tibets snöhöljda bergskedjor och mellan blänkande
glaciärer. Och sedan, då lifvet i ödsliga, obebodda trakter blifvit
oss allt för enformigt, skola vi, djärfva och obetänksamma,
men utan fruktan pröfva att i förklädnad genombryta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
