Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mot öster!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Bukhara», och han ville därmed säga att dessa båda städer
voro det noblaste man gärna kunde gifva i gäld för sin brud.
Men stationsklockans kläpp väcker oss ur våra drömmar
och lokomotivets stånkande gång för oss åter till nutidens
färglösa prosa. Inbäddadt i sina täta trädgårdar, hvilkas grönska
täflar med kupolernas fajans i skärpa och renhet, och omgifvet
af sin atmosfär af stora stolta minnen, försvinner också Samarkand
i väster.
Nu äro vi framme i Andischan, järnvägens ändpunkt, så
långt kan man komma med ångans hjälp, och först sedan vi
lämnat denna yttersta, mot öster pekande tentakel, känna vi
på allvar huru afståndet växer mellan oss och den s. k.
civiliserade världen.
Hög och präktig, trygg och lugn, iklädd blå khalat och
med konung Oscars guldmedalj på bröstet, väntade mig på
perrongen min gamle trotjänare Islam Baj. Vår ömsesidiga
glädje öfver återseendet utmynnade i ett kraftigt handslag och
vi hade sedan mycket att tala om; det dröjde icke länge förrän
min turkiska, som slumrat i två år, flöt lika ledigt som förr.
Stackars Islam Baj! Föga anade jag under denna glada stund
hur olyckligt hans öde skulle gestalta sig innan vi för alltid
skildes åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
