Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mot öster!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämnat en del af sin här i Baktra för att bevaka detta land,
bröt Alexander (enligt Arrianus IV: 16) upp öfver Oxus mot
Sogdiana. Sin styrka indelade han i fem hopar: »i spetsen för
den femte ställde han sig själf och ryckte därmed genom landet
mot Maracanda». Alexanders rykte fortlefver ännu
outplånligt i den centralasiatiska traditionen och många höfdingar vid
Amu-darjas stränder säga sig leda sina anor upp till hans
mäktiga tron. En liten sjö i närheten af Samarkand har i 2200
år burit hans namn: Iskirader-kul. Hur underligt är det icke
att en människa, som dött i unga år, med sådan skärpa kunnat
inprägla sitt namn i alla tiders medvetande. Endast de stora
religionslärarna, som alla utgått från Asien, kunna i ryktbarhet
täfla med Alexander.
År 711 eröfrades Samarkand af araberna och plundrades
1219 af Dschengis Khan. Men en ny storhetstid uppgick för
staden under Tamerlan eller Timur den halte, han som skref
i sina memoarer: »det är en segerrik konungs plikt att bringa
under sitt välde hvarje rike, hvars invånare äro förtryckta under
sina regenter; och därför befriade jag Khorasan och rensade
konungarikena Fars, Irak och Schaum», och han som, efter
att hafva krossat Bajasid I:s krigshär, sades hafva inspärrat
denne turkiske sultan i en järnbur för att visa honom som
ett fångadt vilddjur öfverallt hvar han drog fram. Han stod
i begrepp att eröfra Kina då han den 17 februari 1405
bortrycktes af döden i en ålder af 69 år, efterlämnande ett oerhördt
rike och ett odödligt namn. Balsamerad med mysk och
rosenvatten och inlindad i linne nedlades världseröfrarens lik i en
kista af ebenholts under en monolit af nefrit under hvalfvet
af den grafmoské han själf låtit bygga och hvars härliga gröna
kupol vi nu se från stationen. Bland koranspråk och kungliga
titlar och bragder läses i alabasterrelief: »om jag ännu lefde
skulle människorna bäfva».
Efter allt kvalmet i öknarna är det en sann vederkvickelse
att njuta af den friska och yppiga grönskan kring Samarkand.
Redan i början af 1200-talet skref skalden Sadi till sin älskade:
»om den flickan i Schiras höll mitt hjärta i sin hand, skulle
jag för födelsemärket på hennes kind skänka henne Samarkand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
