Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mot öster!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hand rullade upp sig och försvann i fjärran, där skenorna
möttes som i en nålspets.
Allt vidare resa vi mot öster; luften dallrar öfver de
glödheta dynerna och glödhett är det luftdrag man erfar då man
tittar ut — det är som att köra hufvudet i en bakugn. Inga
oaser skymta förbi, ingen blomsterdoft når oss, vi höra inga
källor sorla; blott vid stationerna bjudes någon växtlighet, men
förtorkad af solen.
Under dånande resonans rullar tåget försiktigt öfver
Amu-darjas väldiga pålbro, som snart skulle utbytas mot en dylik
af järn. Man ville kasta sig ned i dessa friska grumliga böljor,
som ha så höga anor, de härstamma ju från världens tak,
de äro födda af blåskimrande gletschrar och medföra ännu
till dessa kvafva öknar en sista återstod af svalka från sitt urhem.
Med obeskriflig längtan ser man solen sjunka mot sin
horisont och med en suck af lättnad uppfångar blicken dess
sista guld, som för ett ögonblick glimmar på en dynkam.
Skymningen är kort, nattens skuggor taga snart öknarna i sin
famn och det blir mycket mörkt. Temperaturen faller blott
några giader, men man tycker sig dock förnimma en ljuflig
svalka. Jag saknar upp som ur en dvala, jag låser min vagn
och går genom tåget fram till restaurationsvaggongen för att
intaga min sena middag. Sedan jag återvändt till min salong,
klär jag af mig splitter naken, lägger mig på den ena divanen
och läser »De tre musketörerna», mindre för att förbereda mig
på stundande äfventyr och röfvarlif, än därför att denna bok
verkligen var den reselektyr, som nu fallit i mina händer.
Ändtligen äro vi i Samarkand och på världshistoriska
minnens grund. Medan vi i ett par minuter få njuta af anblicken
af dess härliga moskéer från Timurs tid, bland hvilka jag med
ritstiftet i hand tillbringade ett par veckor för 14 år sedan,
så låt mig blott nämna ett par ord, som skola öfvertyga er
om att Samarkand verkligen är drottningen bland Centralasiens
städer. Enligt lokaltraditionen grundlades staden af hjälten
Afrosiab, men i historiens ljus uppdyker den först under namnet
Maracanda (Strabo XI: 11), som var Sogdianas hufvudstad då
Alexander den store eröfrade detta land. Efter att hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
