Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mot öster!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid Petrovsk, där en dubbel pirarm likt en jättekrabbas
klo famnar hamnen, stiga vi ombord på en elegant hjulångare,
som arbetar oss öfver det salta, klara hafvet och för oss till
Krasnovodsk, den transkaspiska järnvägens utgångspunkt.
Kaspiska hafvets blågröna böljor äro lömska och försåtliga. Ofta
slår en storm från Asiens öknar eller Kaukasus’ fjäll ned från
en nyss klar och lugn himmel och reser vågorna till
oroväckande höjd. För icke länge sedan gick en ångare ut från
ena kusten, men nådde aldrig den andra och om dess sista
strid vet man intet med säkerhet; den var och förblef
spårlöst försvunnen.
Kanske ni föreställer er att det är med en känsla af
välbehag man efter en lyckad, men stormig färd öfver hafvet
sätter sin fot på Asiens kust, då man går i land vid
Krasnovodsk eller »de röda vattnen»? Nej bevars, denna stad är
ungefär motsatsen till ett jordiskt paradis. Tänk er en liten
håla med hvita envåningshus med platta tak, ett par
anspråkslösa kyrkor, en omgärdande ring af sterila söndervittrande berg
och gula sanddyner, ej ett träd, ej ett grässtrå, nej icke ens
en droppe sött vatten! Sådant hitföres i stora träkar med tågen
inifrån landet. Det vore en deportation att behöfva bo i denna
bedröfliga ort, som låg där och stektes i glödande solgass.
General Kuropatkin, krigsministern, han som nu kämpar
i den yttersta östern och har den hvita och den gula rasens
blickar fästade på sig, hade varit nog vänlig att sända en
telegrafisk befallning till Krasnovodsk att en hel järnvägsvagn skulle
ställas till min disposition för resan till linjens ändpunkt,
Andischan. Det var muntert skall ni tro att åka på detta
sätt; icke en katt fick titta in i mitt rullande hus och hem;
en konduktör försåg mig med kallt vatten till duschen — en
härlig sak i denna hetta som steg till 41 1/2° i skuggan. Min
salong pryddes af divaner, stolar och skrifbord; min vagn var
den sista i tåget för att genast kunna kopplas af om det föll
mig in att stanna öfver i någon stad. Under den bakre
plattformens skuggtak kunde jag därför sitta och fundera och låta
mina blickar släpa efter tåget, mönstrande landskapet som efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
