Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Genom berg och öknar till Jarkent-darja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begrafning i en kyrka, tänker jag på uppbrottet till öknen och
då samma klockor samla menigheten till högmässa, återvända
mina minnen från öknens söndagsfrid och från det gudomliga
allvaret under de tibetanska fjällkupolerna. Och jag vet ju
att jag själf en gång skall bäras bort vid klockors klang, antingen
en kyrkas eller en karavans. I hvarje fall är det en segerhymn,
som är mig oändligt kär.
Nu äro vi framme vid stranden af floden Kisil-su, »det röda
vattnet», som genom sin bädd rullade oerhörda vattenmassor,
röda och tjocka som nyponsoppa. Sedan några af de andra
männen förgäfves försökt att finna ett vadställe, är det Kaders
tur att pröfva sin lycka. Beslutsamt sätter han klackarna i
sidorna på sin lilla lurfviga kirgiserhäst och rider rakt ut i
det doft och tungt vältrande vattnet. Hästen sjunker allt djupare;
nu är vattnet uppe till sadelknappen; i ett ögonblick försvinna
både häst och ryttare i de grumliga böljorna; blott deras
hufvuden synas öfver flodens yta; Kader har slagit sina armar
kring hästens hals; båda bortföras med svindlande fart af
strömmen och synas som en prick svänga om vid första krök.
Förmodligen klarade sig Kader på ett eller annat sätt, ty efter
en god stund sågs han komma, våt och flat som en dränkt
katt och ledande hästen vid tygeln. Så underligt det kan låta
kommo vi dock någorlunda torrskodda öfver floden, sedan
vi väl fått reda på ett passabelt vadställe.
Den karavan med hvilken jag den 5 september 1899
lämnade Kaschgar räknade 15 präktiga kameler, ett dussin hästar
och en hel stab af tjänare; af hästarna kom ingen lefvande ifrån
de öden som väntade oss, af kamelerna blott två; troget, värdigt
och lugnt gingo de från första dagen med säkra steg mot
döden och karavanklockorna ringde åter. Af muselmanerna
måste jag presentera ett par. Turdu Baj och Fajsullah, ett
par hvitskäggiga gubbar från ryska Turkestan, stodo under hela
den tid de voro i min tjänst, öfver allt beröm; men Nias Hadji
visade sig, ehuru han gjort vallfärden till profetens graf, vara
en fullfjädrad skälm.
Särskildt vill jag med ett par ord nämna huru det kom
sig att de båda västsibiriska kosackerna Sirkin och Tjernoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
