Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ett skeppsvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SKEPPSVARF 27
hoppar en af de andra i land och inom ett ögonblick ligger
farkosten angjord vid en stubbe; sedan göres hon fast med
ännu ett par säkerhetslinor för att icke råka i drift under natten.
Nu blir det lif och rörelse i vårt lilla samhälle. Kistorna
med proviant och kökskärl bäras i land; med spadar och yxor
rödjes en liten öppen plats i ungskogen, där karlarna breda
ut sina soffiltar i ring kring elden, som snart flammar muntert
i skymningen; kopparkannorna, fyllda med tevatten, ställas på
glöden och öfver elden en trefot af järn för grytan. Under
tiden slaktas det första fåret; dess ben bindas ihop med en
tågstump, och fattande dess nos med vänstra handen sänker
slaktaren sitt kalla, skarpa stål i dess strupe; lifvet flyr med
den friska blodströmmen och då dödsryckningarna upphört,
flås offerlammet. Detta tillgår så, att man skär upp ett hål
på innersidan af ena bakbenet och i detta hål blåser sedan
mannen in luft så mycket hans lungor förmå; fårkroppen sväller
därunder och ligger slutligen trind och rund som en boll och
då man sedan tar itu med knifvarna lossnar skinnet med största
lätthet från sina bindväfshinnor.
Därpå styckas fårkroppen och några af de bästa bitarna
skäras i små remsor och kuber för att ingå som en viktig
ingrediens i aschpuddingen, en anrättning, som i nära tre år
skulle utgöra min dagliga föda och därför bör hedras med en
kortfattad beskrifning. Sedan grytan blifvit rengjord och ställd
på sin fot öfver elden nedläggas i densamma några fettklimpar
från det nyss slaktade fåret och då dessa väl smält, efter ett
rysligt puttrande, gå köttbitarna samma väg och åtföljas snart
af grönsakerna, särskildt lök, morötter och hvitbetor, fint sönder-
skurna. Under tiden sitter kocken och tvättar riset i ett trä-
tråg och stjälper det därpå i grytan, som slutligen fylles med
vatten ända upp till kanten. Ett lock lägges öfver anrättningen
för att hindra damm och annat skräp att falla i. Först sedan
allt vattnet kokat bort och risgrynen blifvit lagom ansvällda,
är puddingen färdig, och — det kan jag försäkra — delikat;
det var den enda rätt jag aldrig tröttnade på. En väldig
portion sättes fram på mitt skrifbord bland kartor och kompasser;
bröd, te, mjölk och ägg, päron och meloner fullända matsedeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
