Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Den förtrollade skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bEkt iÖRtROLLADfe SKOGliSt
hobön’1 för långsamma, låta ro sig i land i jollen för att sedan
ströfva genom skogen; ofta kom han då tillbaka med änder
och fasaner. Då han icke behöfde följa flodens evigt slingrande
krökar, hade han vanligen försprång; ibland fick man se honom
sitta och vänta på en udde och då färjan dref förbi, roddes
jollen i land för att hämta honom.
Både dag och natt flögo nu på hösten massor af vildgäss
förbi, för att öfver Jarkent begifva sig till sina varma vinter-
kvarter i Indien. De höllo sig på omkring 200 meters höjd och
fyllde luften med sina ängsliga skrik, men då de ämnade rasta
öfver natten, såg man dem småningom sänka sig tills de nästan
tycktes snudda mot popplarnas kronor för att kort därpå för-
svinna bland träden. De finna sina luftiga vägar, dessa be-
undransvärda, skyndsamma pilgrimer, lika säkert som de smäl-
tande glaciärernas bäckar hitta ned till Tarims slutsjöar. En
ståtlig anblick erbjuda de, då de i militäriskt ordnade falanger
och på outtröttliga vingar jaga bort öfver jorden. I oktober
voro deras flyttningståg så vanliga att vi icke längre ägnade
dem någon uppmärksamhet.
Vi nalkades nu en del af floden, som var känd under
namnet Kötteklik-darja och där man skrämt oss med ett vatten-
fall om åtta famnars höjd. Ju närmare vi kommo denna kritiska
punkt, desto mer krympte kataraktens uppgifna dimensioner och
då vi voro helt nära sades dess fallhöjd knappt vara en meter.
Men strömhastigheten ökade och färjan sögs med väldig fart
in i en trång, oregelbunden passage uppfylld med strandad
drifved och holmar. Ofta hände det att färjans för rände upp
på en sjunken poppelstam och af strömmen tvingades att svänga
helt om. Man känner en svag knyck och i ett ögonblick för-
ändras hela sceneriet; man blir nästan yr i hufvudet af denna
karuselldans. Alle man hoppa i floden och skjuta farkosten
loss och så bär det af igen mellan holmarna. Man sitter med
hjärtat i halsgropen och undrar om vi skola få tid att stoppa
innan vi köra på hufvudet öfver katarakten.
Nu höres ett aflägset brus, som blir allt starkare. Innan
vi veta ordet af äro vi framme vid den första katarakten, där
vattnet forsade med oroväckande dån. Det blef icke ens tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
