Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Den förtrollade skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 TIBETANSKA ÄFvENTYR
om att stoppa. Jag ställer mig i fören och öfverblickar situa-
tionen ; om icke någon försåtlig malström kokar under tröskeln,
skall allt gå bra. »Låt henne gå rakt på fallet,» ropar jag
och med störarna bringas färjan rätt i strömfåran och glider
med susande fart öfver de sjudande vattenmassorna.
Knappt hade vi passerat detta »farliga» ställe, förrän ett
tjugutal män till häst och fots visade sig på stranden. Det
var landtmän som blifvit efterskickade från ett par närbelägna
gårdar för att hjälpa oss öfver. De voro mera förvånade öfver
att se vårt flytande åbäke än att höra att det utan missöde
gått öfver fallet. Dessa män kommo oss dock väl till pass,
ty ett stycke längre ned, där floden bredde ut sig och blef
oerhördt grund, körde vi ohjälpligt fast i blåleran. Jag och
alla männen traskade både länge och väl barfota omkring för
att söka efter en passabel ränna — vi behöfde ju blott 23 cm.
för att flyta.
Så där ja, tänkte jag, skall vår stolta flodfärd stranda redan
här! Nej, det får ej ske, vi måste vidare. Allt bagaget, rubb
och stubb, bars i land. Med förenade krafter sköto vi färjan
som en kälke öfver blåleran, men blott med den påföljd att
hon åt sig fast allt mer och mer. Slutligen stod hon som fast-
gjuten i gips. Nu voro goda råd dyra; åter trampade vi om-
kring i den hala leran; det fattades ju blott ett par tiotal meter
till djupt vatten. Som en grottekvarn svängdes färjan ett par
hvarf, leran uppmjukades och efter förtviflade ansträngningar
hade vi henne ändtligen flott.
Ännu en stunds drift förde oss till den nedersta katarakten,
som hade betydligare fallhöjd än de föregående. Här skulle
vi ofelbart kantra kantänka, och allmänt röstades för att hela
bagaget åter skulle bäras i land. Så skedde, och muselmanerna
betackade sig för att vara med om skeppsbrottet. Själf kunde
jag icke afstå från denna dråpliga kälkbacke. Medelst ett rep
i aktern fördes färjan af några vadande män sakta och vackert
fram till fallets början. Jag stod på fördäcket och hade de
kokande och dånande vattenmassorna framför mig. »Släpp,»
ropade jag, och som en ål gled ekipaget öfver tröskeln; »pang»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
