Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Genom okändt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM OKANDT LAND 45
elden, men alla mina omsorger voro förgäfves, och förgäfves
smekte jag hans sammetslena öron och hans panna för att
förmå honom att stanna kvar hos oss; jag satt uppe på natten
hos honom tills den sista lifsgnistan flytt. Och sedan kändes
det så underligt tomt och ödsligt och de stundande vandrings-
åren alltför tunga. Han jordades vid stranden och stämningen
ombord var äfven bland muhammedanerna hela följande dag
tryckt, som efter en verklig begrafning.
Den fridfulla nejden tycktes ganska rik på vildt. Någon
gång ser man skygga antiloper eller rådjur på stranden. Joll-
dasch är nu ensam om att vid dylika tillfällen gifva luft åt
sitt missnöje. Framför färjan simmade ett rådjur tvärs öfver
floden och Islam och Mollah, vår nyfunne »vägvisare», lågo
färdiga i fören med sina bössor. Men i ett språng var djuret
uppe på strandvallen och försvann i småskogen. Och längre
ned öfverraskade vi en hjord af vildsvin, som låg och mojade
sig i strandgyttjan. De reste sig, betraktade oss ett ögonblick
och satte därpå af som en susande hvirfvelvind in i vassnåren.
En and, som med väl stor kallblodighet iakttog oss från sin
hviloplats, uppträdde samma afton på matsedeln och smakade
förträffligt.
Vi måste spara på tiden och drefvo vidare utför floden
äfven sedan solen sjunkit. För att pigga upp mina gubbar tog
jag fram vårt stora symfonion och lät Islam sköta musiken.
De lyssnade andäktigt och Kasinr höll sig med lilla färjan så
nära som möjligt. Klart och vemodigt klingade Cavalleria
rusticana mellan stränderna, Carmen ekade festligt i skogen och
svenska folksången genljöd nu för första gången med denna
flod som resonansbotten. Och då slutligen en elektriserande
paradmarsch surrade genom rymden, var det som om färjan
i segertåg, sakta och högtidligt glidit rakt mot sitt mål, hälsad
af fanfarer och regementsmusik. Aftonen var fridfull och stilla,
luften uppfylld af skogsdoft och ångorna från ängar och kamisch-
fält, den storartade och ödsliga tystnaden, som icke kunde vara
djupare under ett tempelhvalf, stördes blott någon gång af
en snattrande and eller en räf, som prasslade i vassen, samt
af vår speldosa, till hvars toner skogens åbor säkert lyssnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
