Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Genom okändt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 TIBETANSKA ÄFVENTYR
med förvåning. Och under tiden fördes vi af strömmen allt
djupare och djupare in i detta hemlighetsfulla land.
Tidigt på morgonen den 11 oktober låg en fuktig dimma
utbredd öfver Jarkent-darjas spegelblanka vatten. Genom en
svag mörkning anade man blott den motstående strandens skogs-
bryn. Hvad betydde för oss dimman, vi kunde ju ändå icke
gå vilse, strömmen förde oss framåt på sin säkra rygg och
ströko vi med alltför stark fart mot en strandterrass, så voro
Palta och hans kamrater genast framme med störarna. Kasim,
som stående navigerar lilla färjan aftecknar en matt, men likväl
skarpt begränsad silhuett genom töcknet, som ännu hänger som
spindelväfvar mellan stränderna. Men nu stiger solen upp och
strör sitt morgonguld öfver floden, dimman försvinner och en
ny dag väntar oss, klar och ljus, men kall efter höstens första
frostnatt.
Ett par dagar senare stod skogen öfverallt gulnad och en
gång tog sig floden rätt egendomlig ut, då efter frisk blåst dess
spegel hade blifvit alldeles öfversållad med vissnade löf. Vatten-
vägen liknade nu snarare en bred parkallé om hösten.
I tältmynningen satt jag vanligen i skugga och började,
ju kallare det blef, allt mera längta efter solen. För att riktigt
få bada i dess värmande strålar, plägade jag tillbringa flera
timmar i jollen som inreddes med filtar och kuddar till en
bekväm länstol. Här hade jag det härligt, med pipan i munnen
och alla mina ritmaterialier i knäet. Jag höll mig en bra bit
framför färjan, för att vara omgifven af absolut stillhet. Och
min »länstol» simmade så vackert utför den ena flodkröken
efter den andra och endast ibland behöfde jag röra vid en
åra för att icke råka i kollision med en strand.
Den 17 oktober fingo vi ändtligen känning af människor,
i det att vi en bra bit framför oss sågo rökmoln och eldtungor
framtränga mellan träden vid stranden. Nu skulle jag väl få
säkra underrättelser om landet å ömse sidor om floden, tänkte
jag. Mollah förklarade att elden härrörde från herdar, som
på detta sätt höllo tigrar och vargar från sina fårhjordar. Då
vi kommit närmare, sågo vi också en väldig hjord, ett par
hundar och några herdar. Men, pytt, fick jag tala med dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
