Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Genom okändt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 TIBETANSKA ÄFVENTYR
djupa röst med öfvertygelse, och ljudet förklingade i fjärran
mellan popplarna.
Under vår frånvaro tjänstgjorde Kader som skeppsvakt och
då vi återvände bad han att ensam få begifva sig till helgedomen.
Men det dröjde icke länge förrän han kom springande som
om han haft tjugu vargar efter sig. Den unge hjälten för-
klarade ärligt att han blifvit så uppskrämd af den hemska och
ensliga platsen att han betagits all lust att gå in i moskén och
hedra helgonet med sitt besök. Då riset knastrade under hans
egna steg, trodde han sig vara föremål för något rysligt attentat,
hvarenda buske förvandlades till en röfvare, hvarenda trädgren
till en bösspipa riktad mot hans modiga barm och han tyckte
att det var lefvande väsen som viftade med grafstängernas trasor.
Den 22 oktober medförde någon omväxling i vårt en-
formiga, men härliga lif på floden. En ryttare dök upp bland
buskarna på stranden, men hade ej väl fått ögonen på oss,
förrän han kastade om sin häst och försvann. Tydligen var
han en kunskapare, ty efter en stund kom en hel skara af
ryttare framsprängande, sutto af, utbredde mattor på stranden
och uppdukade drufvor, meloner och bröd. Det var en höfding
från byn Avvat som på detta älskvärda sätt bad oss välkomna.
Han bads ombord och så bar det vidare, med hela kavalkaden
följande på stranden.
Kort därpå uppenbarade sig en ny ryttarskara i granna,
färgrika khalatér, och ännu en gång måste vi stanna och hålla
till godo med deras välkomstgåfvor; detta var de västturkestanska
köpmännen i Avvat och deras förnämsta »baj»; den sistnämnde
bjöds ombord och Islam fick göra les honneurs och bjuda på
te kring akterdäckets glödeld.
Icke hade vi hunnit särdeles långt då en tredje trupp af
ryttare sågs afvakta vår ankomst vid en udde. Nu var det
beken af Avvat som i egen hög person ville hälsa oss välkomna
till de stränder som lydde under hans spira. Sålunda ökades
de uppvaktandes antal undan för undan; än här, än där skym-
tade nya ryttare fram mellan snåren och i den nyss så tysta
skogen genljöd nu ett muntert glammande samspråk, man hördes
ifrigt resonera och diskutera ändamålet med min underliga resa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
