Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Genom okändt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM OKANDT I.AND 47
och särskildt färjan var föremål för den lifligaste uppmärksam-
het. Leden tätnade, man kunde tro sig belägrad — var det
meningen att locka oss i en fälla, kringränna oss från alla håll,
plundra och tillintetgöra oss! Nej bevars, ingalunda, det var
idel fredliga landtmän och vi hade ju för öfrigt deras höf-
dingar som gisslan ombord.
I den nedgående solens röda belysning erbjöd dock detta
tåg en ganska egendomlig anblick. På akterdäck serverade Islam
te åt bekarna som i sina blåa högtidsdräkter knäade kring
elden och sågo rätt högtidliga och ängsliga ut, ehuru strömmen
var mycket beskedlig. Själf satt jag som vanligt fastgjuten
vid mitt skrifbord, då inga ceremonier i världen skulle kunnat
förmå mig att låta en lucka uppkomma i min flodkarta. Och
på stränderna dammade det under ryttarskaran och hästhofvarna
smattrade doft mot marken. Aldrig hade Jarkent-darjas grum-
liga böljor skådat något dylikt. På pigga hästar redo åtta
falkenerare; två af dem buro kungsörnar, de andra jaktfalkar
— de vilda ögonen dolda under kappor, klorna hårdt gripande
i bärarens tjocka skinnhandske. Dessa tjusande och beundrans-
värda, men ändå ohyggliga roffåglar få icke fattas vid festliga
tillfällen. Senare på dagen förevisade de sin konst för mig;
bytet, fyra harar och ett rådjur öfverlämnades åt min kock,
Islam Baj. Om man någon gång har sett hur falken handterar
haren, dufvan eller fasanen, så har man fått nog; man beundrar
och häpnar öfver den precision, snabbhet och styrka, som ut-
vecklas af dessa elastiskt spända och dock så bräckliga vingar;
som ett skrufstäd borra sig dessa skarpa spetsiga klor in i
offrets rygg eller bringa; med några vårdslöst slängande hufvud-
rörelser och häftiga knyckar plockar han det sedan på dess
fjädrar eller hår, men blott på en liten punkt; omedelbart på
ömse sidor af denna fläck fattar han nytt säkert tag med klorna
och så börjas kalaset i långa lefvande slamsor.
Den 27 oktober hade vi vår sista dagsled på Jarkent-darja
— till kvällen skulle vi, så hade våra lotsar lofvat — hinna
Aksu-darjas mynning, och det är först nedanför denna punkt
som den samfällda floden bär namnet Tarim. Förtvifladt lång-
samt gledo vi sista biten; vi måste dock fram till kvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
