Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. I svindlande fart utför Tarim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVINDLANDE FART UTFÖR TARIM 53
gjorde an stranden, drog upp båten i lä, beslog seglet, tände
en liten eld, kokade tevatten och intog min enkla frukost i
ensamheten. Och sedan dref jag med strömmen ned igen till
färjan, där svarta hytten ombonades och de senast tagna foto-
grafiplåtarna framkallades.
Ändtligen hade stormen rasat ut och vi kunde fortsätta.
Vid en hydda på stranden stod en man och gapade, men
han fick brådtom att lägga benen på nacken, så fort han fick
se oss. Genom Kara-tograk, »den svarta skogen», bar det af
med svindlande fart. Floden är här grund och vattnet brusar
i fradgande forsar öfver sina trösklar. Vi formligen sögos rakt
mot en framspringande udde och en katastrof tycktes ound-
viklig, men i rätta ögonblicket tog strömmen själf hand om
oss, så att färjans babordssida blott svepte utmed snåren och
tog några tamariskgrenar med sig; det gick som en olja —
en fin dubblering! och ett nöje att se stränderna ila förbi.
Från den svarta skogen sträckte sig floden alldeles rak
oändligt långt åt NNO; strändernas gula vassbälten förtona
i ett aflägset fjärran och vid horisonten tyckes flodytan öfvergå
direkt i himlen; det såg ut som om vår vänliga, glänsande
pulsåder hade för afsikt att släppa sitt jordiska fotfäste och
flyta ut i den gränslösa världsrymden. Just som vi, intet ondt
anande gledo förbi en mäktig, öfverhängande och under-
minerad strandterrass, rasade hela kakan och öfversköljde styr-
bords sida och de där befintliga männen med en grundlig
kalldusch, samt. förorsakade sådan sjögång, att vi för ovanlig-
hetens skull fingo gunga ordentligt.
Ett stycke längre fram uppdök ur vassen en ensam
vandrerska. Hon ropade oförskräckt att hon önskade skänka
oss ett halft tjog ägg. Färjan manövrerades då så nära stran-
den att aktern svepte under vassnåren, Islam tog emot byltet
med äggen och singlade några slantar till den okända damen.
Hvem. var hon? Hon var lik vinden, vi visste icke hvarifrån
hon kom eller hvart hon gick.
Det började bli kyligt på hösten. Akterdäckets eld ma-
tades friskare än förut och här sutto navigatörerna turvis och
värmde sig. Kader läste högt om de muhammedanska missio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
