Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vi frysa fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI FRYSA FAST 67
intogs frukost — kokt fisk, och äfven middagen serverades
numera ombord. Servisen och provianten fanns ju alltid till
hands, maten lagades vid akterdäckets eldstad och på vatten
behöfde man icke lida brist, och hvart man vände sig låg ju
diskbaljan färdig med sitt söta, iskylda vatten.
Inramad i idel klingande is glider färjan vidare med ström-
men. I början voro hundarna rasande på denna nya oför-
klarliga uppenbarelse och skällde blindt på de oskyldiga is-
kakorna, men de blefvo snart vana därvid och lärde sig till
och med att hoppande från flak till flak praktisera sig i land.
Den 2 december var himlen betäckt med täta moln, som
sväfvade likt ett skynke öfver jorden, utan att lämna en snö-
flinga ifrån sig. Men på kvällen lyste solen som en kula af
glödande guld fram under denna mörka tronhimmel och dess
strålar framtrollade åter dråpliga effekter. Hela lufthöljet tycktes
hafva fattat eld som en brännbar gas, vassfälten lyste i purpur,
popplarna stodo med utsträckta armar och öppen famn och
tycktes njuta af den bortdragande solens afskedskyss; firma-
mentets understa partier flammade i intensivt violetta nyanser.
Den sublima taflan varade blott några minuter, och så kom
skymningen och svepte in alltihop i sin dämpade, järngrå färg-
ton, och vassbestånden, som nyss skyldrat med sina långa spön
som ett lifgarde till fots i festlig parad, stodo åter tråkiga och
enformiga såsom gärdesgårdar i Sverige.
Då mörkret blef ogenomträngligt kommenderade jag stopp.
Kanoterna kila som lyktgubbar öfver vattnet och lyktorna slänga
och gunga på sina stänger. De sno som lysande insekter bland
vassen. Ändtligen stanna de; ja, platsen är. nog bra, men
torrved saknas. För att upplysa landskapet och med större
framgång kunna söka efter bränsle, sätta männen eld på den
oerhördt täta vass, som belamrade stranden. Knastrande som
bamburör, smällande och pipande förtäres denna torra kamisch
af de lössläppta lågorna. Det blef en jättelik bengalisk eld,
och dess vilda, rödgula sken spred sig öfver det mörka vattnet
och belyste intensivt de tusentals drifisflak, som i rastlöst tåg
drefvo förbi. De kommo och försvunno likt kransar, icke af
evighetsblommor, utan af förgänglig is.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
