Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Vi frysa fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 TIBETANSKA AFVENTYR
Hvilken förändring hade icke ägt rum sedan vi lämnade
Lajlik! Då rådde ännu sommar och skogen stod grön på
båda stränderna af den lugna, tysta Jarkent-darja. Nu knäppte
kölden i knutarna, de gulnade löfven hade fallit af, i söder
reste sig alltjämt, så långt ögat nådde hela berg af gul sand;
och luften fylldes af en oafbruten susning. Strändernas isband
nalkades hvarandra och de delar af floden som hade långsam
ström voro redan öfverspända med ett istäcke, skimrande klart
som glas. Där floden är rak synes det hvita bandet lysa
ända långt bort i fjärran — en sannskyldig vintergata. Drif-
isens susning öfverröstas blott då och då af det egendomliga
ljud, som uppkommer, när osynliga krafter spänna nya nät
af spegelblänk is öfver flodens lugna vattenytor.
Vid Karaul mötte mig åter en gammal bekant, min hederlige
trotjänare Parpi Baj, som varit med 1896. Han smälte i tårar
då han kom ombord och återsåg mig och Islam Baj, hans
gamla reskamrater. Han såg präktig ut i sitt gråsprängda skägg,
iklädd mörkblå tjapan och pälsbrämad mössa. Nu fick han
berätta om sina öden sedan vi skildes sist och anställdes med
fast lön för framtiden.
Den 7 december berättade infödingarna att det icke var
långt kvar till den punkt där floden låg frusen tvärs öfver.
Genom en säregen lycka befann sig karavanen i vår omedel-
bara närhet och jag kunde skicka bud till kosackerna att stanna
vid Jangi-köll. Det var den 7 december, som blef vår sista
dag ombord och det var riktigt dystert att veta detta. Floden
strömmade rakt åt SO, till vänster utbredde sig oöfverskådliga
stepper af gräs och kamisch, till höger upptornar sig den höga,
sterila sanden, hvars bas sköljes och undermineras af floden.
Blott i midten fanns nu en smal öppen ränna, där man
dock icke såg vattnet för idel drifis. Här drefvo vi med obe-
haglig hastighet mellan iskanterna, som splittrades och klingade
som glas. Färjan fräste fram som en sockersåg, det var i
hög grad spännande och vackert.
Snart syntes några ryttare på stranden, det var Tjernoff,
Fajsullah och Nias Hadji. De bekräftade att vi blott hade
ett par timmar kvar till den punkt där floden var frusen tvärs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
