Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En farlig ökenfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RM tARUC ÖKEMRÄRD 75
oaktadt den hårda storm som rasade från SV. Jag tålde inga
uppskof då afresans dag en gång var bestämd och gaf order
till uppbrott. Jag tog farväl af kosackerna och våra öfriga
hemmavarande, som skulle öfvervintra vid Jangi-köll och noga
vårda våra tillhörigheter och särskildt hålla sträng nattvakt kring
bagagestaplarna. Kamelerna leddes öfver flodisen på en sandad
gång och lastningen börjades. Två kameler buro bagaget och
provianten, en tredje majs för djurens räkning, en fjärde var
lastad • med ved i massiva dryga kubbar, ty i öknen skulle vi
icke finna något bränsle; de tre öfriga buro väldiga, med get-
skinn ombonade isklumpar, ty vi kunde icke heller vänta att
finna en droppe vatten. Tre reservkameler gingo under bastanta
bördor af is och ved; de skulle följa oss i fyra dagar och
sedan vända om jämte tre män; denna lilla understödskaravan
stod under Parpi Bajs befäl.
Nu rapporterar Islam att allt är klart och det tunga tåget
skrider långsamt utmed Tarims strand till den lilla sjön Tana-
bagladi. Vid dess yttersta vik i söder göres en kort rast, fyra
små vakar huggas genom isen och kamelerna få för sista gängen
på en tid dricka allt hvad de förmå. De tyckas förstå att
törst väntar dem, ty de dricka länge och i långa, sörplande
sugningar.
Söder om sjön korsa vi en tröskel af hög sand och lägra
vid den sista punkt där tät kamisch växer; här gjordes en
uthuggning, där vi slogo oss ned och hade sålunda skydd mot
blåsten, men himlen till tak.
Då jag följande morgon kröp ur idet, fortfor stormen att
rasa, men vassnåret gaf skydd och elden spred en välgörande
värme i halfdunklet. Och så börjar åter marschen tung och
långsam vid klangen af den sista kamelens klocka. Marken
är mjuk och kamelerna sjunka djupt, särskildt den första som
tjänstgör som »snöplog» och har att trampa upp åt de efter-
följande. Jag rider min lilla grå häst sist i tåget och följer
den gångstig som blifvit sänkt under kamelernas breda tramp-
dynor. Och det bär vidare mot öknens okända, hemska djup.
Vi äro nu redan omgifna af fullständig död och ödslighet;
om sandöknar finnas på månen, kunna de ej vara . mera blot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
