Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En farlig ökenfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 TIBETANSKA ÄFVENTYR
tade på allt organiskt lif. Det gifves intet, absolut intet som
förråder att lif i någon form någonsin existerat här inne. Vid
kvällslägret saknade vi vassnåret, vi voro nu prisgifna åt alla
himmelens vindar och den yrande, kväfvande flygsanden, som
i ogenomträngliga molnstoder dansade kring vår lilla eld.
Islam och jag som förut korsat Takla-makan-öknen under
en så ödeläggande och förfärlig marsch, förstodo hvad det
gällde och att detta företag i själfva verket kunde betecknas
såsom vanvett. Här var ju öknen dubbelt så bred som på
den linje där vi korsat Takla-makan 1895 och där hela karavanen
gått under. Skulle någon af oss komma lefvande från denna
nya ökenvandring? Denna fråga gjorde vi oss dagligen, men
talade icke därom.
En stor lycka för oss var emellertid det regelbundna och
fördelaktiga sätt, hvarpå den förhärskande vinden hopat och
upptornat flygsanden till dyner. Denna vind, som särskildt
på våren och sommaren blåser med oerhörd våldsamhet och
regelbundenhet, kommer nämligen från ostnordost. Den hopar
sanden i vågor liksom hafvets, men ofantligt mycket högre,
i det att de uppnå 90 meters höjd och mer och sålunda äro
lika höga som Riddarholmskyrkans torn. Dessa berg af sand
löpa i oändliga rader från NO till SV och i dalarna mellan
dem är marken jämn och bar. Dock finnes äfven ett annat
dynsystem, som skär det förra nätformigt, under räta vinklar,
men är betydligt lägre. I maskorna mellan de båda systemen
uppkomma sänkor eller depressioner, som af infödingarna kallas
»bajir». Genom att följa dessa sänkor mot sydväst och korsa
de sandpass som skiljde dem åt, kunde vi undvika den höga
svåra sanden, som upptornade sig till gigantiska åsar på ömse
sidor om vår väg. I själfva verket tillryggalade vi icke mindre
än 143 kilometer på plan bajirmark, men resten i sand, som
särskildt i öknens sydliga delar var mördande svår. Hade, såsom
jag väntat, hela öknen varit ett virrvarr af 90 m. höga dyner,
så hade väl denna färd slutat’ olyckligt. Men jag tänkte, att
äfven om kamelerna dukade under och hela bagaget skulle
lämnas i sticket, så borde dock vi fem män alltid till fots kunna
taga oss fram till vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
