Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Till hjärtat af öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 TIBETANSKA ÄFVENTYR
vänlig bajir för att spara oss några tröttsamma steg, allt var
nu sand.
På eftermiddagen uppstack hård SSV blåst och full snöyra
svepte sina hvirflar kring karavanen. Skymningen sänkte sig
öfver ett outredligt kaos af snö och sand och länge spanade
vi efter en lämplig plats till nattläger. I kolmörkret hamnade
vi ändtligen vid en död tamarisk, som skänkte oss något bränsle.
De små kamischoaserna i öknens midt hade nu totalt upp-
hört. Männen voro åter allvarligt stämda och Ördek kände
sig hemsk till mods i denna öken, som aldrig tog slut, där
icke ens solen lyste och där vi borrade oss allt djupare in,
som skeppsmaskar i en planka. Han frossade i att tala om
Tarims frodiga stränder, fårhjordarna, hyddorna, kanoterna och
fisket, som ett paradis, dit han aldrig skulle få återvända.
Kamelerna voro nu så medtagna att vi måste unna dem
ännu en hvilodag. Själf var jag nästan uppgifven af trötthet
och låg och läste. Hela dagen snöade det häftigt i täta, ymniga
flingor, som fräste i elden och som prasslade och gledo utför
bladen i min bok. Äfven vid middagstiden rådde halfmörker,
dyner, mark och himmel smälte ihop till ett enda hvitt, hvirflande
virrvarr i matt, diffus belysning utan skuggor och utan dagrar.
Ännu i sena kvällen fortfor snön att falla. Gnistorna stego
sprakande från elden och mötte flingorna, som smälte till vatten-
droppar, i luften glänsande som glödande järnstänk.
Natten blef något sval för oss som lågo ute under bar
himmel. Minimitermometern visade — 30,1° och då jag kröp
ut ur idet var det ännu 24° kallt. Jag var då totalt öfversnöad
och snön föll ännu i täta, fjäderlätta flingor. Islam måste med
spade och kamischkvast befria mig ur detta snöhölje, som dock
i hög grad bidragit till att hålla värmen kvar under mina pälsar
och filtar. Jag hade för vana att sofva afklädd alldeles som
hemma, och jag kan försäkra att den där afklädningsproceduren
icke alltid var odeladt angenäm. Det tillgick emellertid på
följande sätt. Sittande framför elden skyndade jag mig att
kasta af mig kläderna, som efter hand af Islam stoppades under
hufvudkudden för att icke blifva öfversnöade under natten.
Därefter svepte jag in min nakna stofthydda i en två meter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
